Svindlande höjder

Författare: Emily Bronte
Betyg: 4,5 / 5

Hittebarnet Heathcliff kommer som liten till familjen Earnshaw på Wuthering Heights. Pojken växer upp olycklig och svåråtkomlig, älskad av sin fosterfar och fostersystern Catherine men avskydd av sin fosterbror. När fosterfadern dör försvåras Heathcliffs liv och den enda som ännu älskar honom är hans tvillingsjäl Catherine.

Men ödet och missförstånden ska skilja dem åt. Catherine gifter sig med en barndomsvän och hämnden blir Heathcliffs enda mål. Tillbaka i sin uppväxttrakt i ett storslaget Yorkshire återser han Catherine och mellan dem finns allting kvar, samtidigt som allt är för sent. En insikt som för evigt förmörkar Heathcliffs värld. Den passionerade och uppslitande kärlekshistorien mellan Heathcliff och Catherine hör till den engelska litteraturens mest välkända och har gjort Svindlande höjder till en av de riktigt stora klassikerna.

Efter att ha kommit in i handlingen, sträckläste jag boken. Det var olidligt spännande att följa alla dessa karaktärer över generationer av familjeintriger. Jag förstår varför denna bok blev så populär, för den är otroligt fängslande att läsa. Man får en förståelse över varför de olika karaktärerna har blivit så hänsynslösa som de har blivit, genom att man följer deras uppväxt och vad som formar dem i livet.

Det är också intressant att Nelly, hushållerskan, har en nyckelroll i romanen. Om man jämför med andra författare under denna tid som tex. Austen så nämns knappt pigor/hushållerskor - men i denna bok är det annorlunda! Nelly tycks också ha en del att säga till om, och har tillträde till alla rum etc . Hennes karaktär kan faktiskt beskrivas som lite mammig, hon säger vad hon tycker och tänker och tar hand om barnen. Man skulle kunna beskriva henne som en ganska tuff hushållerska.

Jag ger denna bok 4,5 av 5 i betyg, den är väl värd att läsa!

Frankenstein

Författare: Mary Shelly
Betyg: 2,5 / 5

Alla har vi stött på - om inte annat i filmparodier - varianter av historien om den galne vetenskapsmannen och hans ohyggliga skapelse, en varelse konstruerad av mänskliga likdelar som väckts till liv med hjälp av elektricitet, och uttrycket "Frankensteins monster" ingår som ett begrepp i vardagsspråket - men alla har nog inte stiftat närmare bekantskap med den ursprungliga källan till dessa spektakulära idéer: Mary Shelleys högst seriösa roman från 1818. 

Även bokens tillkomst är mycket speciell: 

Mary Shelley var bara 19 år när hon började skriva boken. Hon var dotter till feminismikonen Mary Wollstonecraft och anarkismfilosofen William Godwin. Hon hade rymt hemifrån med poeten Percy Shelley som hon senare gifte sig med. 

Sommaren 1816 vistades de vid Genèvesjön i Schweiz tillsammans med poeten Lord Byron. En regnig kväll när de inte kunde gå sin vanliga kvällspromenad kom de överens om en tävling: de tre skulle skriva var sin skräckberättelse. Percy och Lord Byron fullföljde inte sina bidrag till tävlingen, men för Mary gick det desto bättre, hon fick inspiration till en hel roman. Året därpå hade hon berättelsen klar och ytterligare ett år senare, 1818, utkom den i bokform i sin första upplaga. Den nådde snabbt berömmelse och utkom sedan i ständigt nya upplagor. 

Doktor Victor Frankenstein är urtypen för den visionäre vetenskapsmannen, den påhittige uppfinnaren, den djärve nytänkaren, som brinner för sitt arbete och är besatt av sin fixa idé att en dag lösa Det Stora Problemet, i det här fallet Livsgnistans Gåta. Han vill kunna skapa och omforma livet självt, han vill kunna styra och påverka livets och tillvarons grundläggande mekanismer. 

Han kan rentav ses som en representant för hela den moderna utvecklingen som har dominerat samhället de senaste seklen och som har fört så mycket gott med sig, men även en hel del ont. Vetenskapen och teknologin har gett många fantastiska förbättringar som varit till enorm nytta för mänskligheten, men också ett stort antal produkter som kan orsaka katastrofer, och den miljökollaps som den globala uppvärmningen hotar att bli hade vi kanske aldrig behövt oroa oss för om inte historien framburit så många geniala forskare och påhittiga uppfinnare av just doktor Frankensteins sort. 

Men ännu intressantare än personligheten Victor Frankenstein är nog bokens andra huvudgestalt: monstret.

Här skiljer sig romanen markant från filmatiseringarna.

Monstret i romanen är nämligen inte alls som filmernas, inte alls en grymtande rosslande stapplande trögtänkt zombievarelse som går med armarna utsträckta och trampar sönder allt i sin väg och går rakt igenom väggar utan att märka det, utan det rakt motsatta: en supermänniska! 

Kolossalt stark, smidig, uthållig, tål alla slags påfrestningar, och dessutom mycket intelligent, intellektuell, och synnerligen verbal. Han skulle kunna leva ett förträffligt liv och bli lycklig och framgångsrik och nöjd med sin tillvaro om det inte vore för en sak: han passar inte in i den mänskliga gemenskapen. Han är för det första oerhört ful. Grovhugget sammansatt som han är, av aparta groteska likdelar. Han är så frånstötande ful att alla som ser honom ryggar tillbaka i vämjelse och instinktiv avsky. För det andra är han oformligt stor. Doktor Frankenstein hade nämligen inte möjlighet att konstruera en normalstor varelse, då hade sammanfogandet av nervtrådar och liknande - detaljer blivit för svårt. 

Monstrets mörka öde blir att tvingas driva omkring som en utstött och aldrig någonstans välkomnas bland vänner. Själv är han till fullo medveten om vidden av problemet och kan resonera och argumentera inför doktor Frankenstein och inför läsaren om sitt fruktansvärda och till synes olösliga dilemma.

Det är vissa saker som känns aningens orealistiska i romanen, monstret lär sig orimligt snabbt hur saker och ting fungerar. Han lyckas helt på egen hand göra eld, jaga, laga mat, läsa och prata. Det hade varit önskvärt med lite mer realistiska och detaljerade beskrivningar över hur han går till väga för att lära sig det olika färdigheterna för att romanen ska vara mer trovärdig och mindre "saga". 

Förnuft och känsla

Författare: Jane Austen
Antal stjärnor: 2,5 / 5

Förnuft och känsla var första gången publicerad 1811, handlingen kretsar kring de två systrarna Elinors och Mariannes kärleksbesvär. Elinor representerar förnuftet, hon är sansad och förmår tygla sina varma känslor, medan Marianne är impulsiv och studom låter sig föras bortom konventionernas råmärken. Det är, familjelivet och dess behag och avigsidor som skildras i den här boken.

Det som är fashinerande tycker jag med Jane Austens böcker är väl inte att de är häpnandeväckande, briljant skrivna romaner, utan snarare att hon är en av de få som skildrar hur ett medelklass liv under 1800 talen i England ur en kvinnas perspektiv.
Det är intressant att läsa att det hör till vardagen att familjen har en betjänt även om det är en relativt "fattig" familj. Betjänten beskrivs inte närmare i boken utan finns mer som perferi i bakgrunden. Det här väcker tankar som: Vad var då kvinnas roll i familjen under den här tiden i denna samhällsklass, om hon inte arbetade, var hon mer den som styrde och ställde hemma? Kanske en underhållningsdam som kunde spela fina stycken på pianot, brodera, måla fina tavlor, prata lite franska och hänge sig åt finkultur? Hur var det med utbildning på den här tiden för kvinnor, fick de lära sig det mesta på egen hand kanske?
Intressant också hur det i boken beskrivs som att man inte pratade rakt ut om sina känslor gällande olika saker. T.ex mamman ville inte fråga sin dotter Marianne om hon var förlovad för det tycke hon inte var lämpligt av någon anledning. Jag anar att en hel del sa mellan raderna i olika konversationer och att vissa saker ansågs för personliga att prata om, och att man höll en stark distans till vad som var lämpligt att samtala kring, speciellt gällande romantiska känslor.

Även om jag inte tycker att boken i sig är något mästerverk, är den välskriven och underhållande, och det är spännande att få en inblick i hur ett liv kunde te sig på den engelska landsbygden i början på 1800 talet.

Den Unge Werthers lidande

Författare: Johann Wolfgang von Goethe
Antal stjärnor: 4 / 5

Den unge Werthers lidande är en brevroman skriven av Goethe och publicerades 1774 under en tidsålder som brukar kategoriseras som förromantiken. Boken var revolutionerade när den kom, med den unge Werhers beskrivning av kärlek och passion till skillnad mot dåtidens mer "förnuftiga" syn på äktenskap där det var vanligt förekommande arrangerade äktenskap.

Handlingen utspelar sig i den lilla landsorten Wahlheim där Werther bor. Ganska snabbt möter Werther den vackra flickan Lotte, på en bal, som han hejdlöst förälskar sig i. Lotte är dock redan trolovad med Albert men njuter till en början av Werthers sällskap och deras diskussioner. Werthers passion och kärlek för Lotte växer med tiden, och han blir mer och mer olycklig över att inte kunna uttrycka den till fullo tillsammans med Lotte. Denna olyckliga kärlek driver honom sedan till att ta livet av sig självt.

Det jag fastnar mest för i denna bok är språket. Det är poetiskt med målande och uttrycksfulla beskrivningar, främst då om Werthers kärlek för Lotte. Känslorna är himlastormande och passionerade  med mycket dramatik, och det känns som att boken skulle vara bra underlag till en teaterföreställning eller en opera. Werther beskrivs till en början som rätt tillfredsställd med sin tillvaro, men blir succesivt allt mer nedstämt och uppslukad av sin sorg över att inte kunna vara tillsammans med Lotte på det sätt han önskar, eftersom att hon redan är bortlovad. Karaktären Werther känns dock lite naiv i sitt resonemang, i hur han hänger sig till sina känslor med hull och hår utan någon större reflektion eller framtidstro.